Jag måste bara börja med att berätta en rolig kommentar jag hörde från en liten tjej (ca 10-års åldern tror jag) i omklädningsrummet i simhallen idag. Hon förklarade för, vad jag antar var, sin mamma att:
"Det är mycket lättare för en kille att hitta någon att gifta sig med än vad det är för en tjej. En kille behöver ju bara gå till kyrkan och säga ja. Tjejen måste ju stå ut med honom också."
Så det är ju tur att jag står ut med Mattias. :-)

När man är i simhallen just nu märks det att det är januari och att folk avgett nyårslöften. Det är kö in p.g.a. folk som vill köpa månadskort/gymkort. Jag brukar försöka vara i simhallen direkt efter att simskolan har slutat för då brukar jag oftast få motionsdelen för mig själv. Men nu har det varit väldigt mycket folk i den delen av bassängen. I går räknade jag till ca 10 personer förutom mig. Det blev lite trångt, men det fungerar. I dag droppade det av lite och under ungefär en, underbar, kvart var det bara jag och en person till som simmade.

Det känns väldigt bra att ha Mattias hemma. Det märks tydligt på honom att han är mer avslappnad nu jämfört med t.ex. december. Tyvärr blir det ju inte riktigt pappaledighet för honom eftersom jag också är hemma. Men han tar ändå största ansvaret för lillan och eftersom jag är i simhallen ganska ofta får han i alla fall några timmar själv med henne varje dag.

I morgon blir lillan 11 månader. Det är alltså bara en månad kvar tills hon fyller 1 år. Det känns verkligen overkligt! Vart har det här året tagit vägen?? Jag fick en jättefin bakbok av Mattias i julklapp. Så jag har redan börjat planera vilka recept jag ska använda till lillans ettårskalas. (Eller rättare sagt ettårsfika.)

Just nu sitter jag och slöar lite framför tvn med en sovande Leia i famnen. Mattias är ute och tar några öl så jag är själv hemma. Jag tänkte egentligen lägga Leia i sin säng och tömma diskmaskinen. Men två timmars promenad och en timmes simning känns i kroppen. Så jag tror att jag sitter still ett tag till.
/Kikki